Utrensning

Mitt skrivande har alltid genererat en massa papper. Först det jag skriver för hand, och sedan utskrifterna av samma text efter att jag skrivit in den (och ändrat i den). Och sedan nästa version, som ibland också skrivs för hand och skrivs in (och ändras). Efter arbetet med den senast romanen har jag haft bokhyllan fylld av utkast i olika versionen och inte riktigt velat skilja mig från denna hög – inte minst för att det representerar alla timmar av arbete. Eller kanske mest därför. Allting finns förstås också på datorn. Förutom det som är handskrivet och ändringar jag gjort för hand. Men så bestämde jag mig: jag skiter i att spara det, och fyllde den här kassen: 

När det väl var gjort, bestämde jag mig för att också göra mig av med det jag sparat efter Sjärnpalatset (som länge hette "Svarta skalbaggar" – en titel som jag tyckte lät cool men också var lite korkad).

Sedan, när jag städade vidare i förrådet, visade det sig att jag inte fått med allt. Och lyckades fylla ytterligare en låda förutom de två som redan åkt till tippen:

Säkert var det där inte bara rester av Stjärnpalatset, men ändå texter som jag skrivit och glömt. Bara B-uppsatsen i idéhistoria sparade jag. Varför har jag egentligen haft kvar alla de här utkasten? Det mesta finns ju dessutom digitalt. Antagligen har jag tänkt att jag ska gå tillbaka och leta efter spår att följa upp. Och förstås skulle det väl gå att följa en arbetsprocess här, men ärligt talat: låt oss bespara forskningen det! Men förutom att de här lådorna säger något om alla timmar som gått in i skrivandet, tror jag också att det säger något om min arbetsprocess: den producerar för mycket spill. Kanske behöver det vara så. Men jag vill gärna reflektera över min arbetsprocess och tänker att det kanske skulle vara mer effektivt om jag inte producerade lika mycket text, eftersom det skulle bli färre papper att hantera. Lättare att få en överblick. Skriva klart och sedan fortsätta framåt. Istället för att rusa på framåt och återvända för att upptäcka nya spår  som måste skrivas och som genererar ny text och nya papper, för att till slut åstadkomma dessa drivor av text. Som jag förstås aldrig skulle ha satt mig ned och gått igenom, eftersom jag har gott om idéer till nya texter och berättelser som måste skrivas och inte behöver gå tillbaka här och leta.