Obs!

Få saker lär väl vara mer korrumperande för en kulturredaktions intellektuella integritet som vänskap och ängslan över om man ägnar sig åt rätt frågor (här vill jag mena att jag vet vad jag pratar om av erfarenhet). Det sista - som orsakar ett frenetiskt sneglande åt sidorna - är det som ofta ger känslan av att samtidsbevakningen bara rymmer ett par frågor i stöten.

Det jag, liksom andra, uppskattade med gamla ”Obs!” var att det var ett program som hela tiden tycktes komma från sidan; varje gång jag hörde programmet blev jag glatt påmind om att det fanns. Att något sådant tilläts finnas som inte lade sig i mittfåran. Björn af Kleen har redan skrivit bra om detta och efter att ha lyssnat till gårdagens ”Obs!” kan jag bara instämma med MarieLouise Samuelsson, också i Expressen. 

Det rådande journalistiska perspektivet tycks vara att omedelbar aktualitet är det enda som gör ett ämne intressant att uppmärksamma, eller fördjupa – visst när det handlar om rena nyheter – men det blir enfaldigt om det är det perspektiv alla redaktioner anlägger, nyhetsredaktioner som kulturredaktioner. Samtiden reducerad till ett enda vrålande nu.