Politiseringen av litteraturen

Det förvånade mig lite när Åsa Linderborg problematiserade att den nya kulturministern samtidigt ska fungera som demokratiminister. Egentligen borde det inte förvåna mig eftersom jag ofta tycker att Linderborg är en bra skribent, som kan argumentera för sin åsikt, oavsett om jag håller med om det hon säger eller inte. I det här fallet tycker jag att hon har en stark poäng. Men om jag nu har rätt i det – att Linderborg är en nyanserad skribent – borde ju det som förvånar mig snarare vara varför Aftonbladets kultursidas så ofta publicerar litteraturkritik som läser litteraturen som om den var ett politiskt ställningstagande uttryckt på Facebook, inte i första hand ett litterärt verk. Det senaste exemplet på det är den återkommande frågan till flera skribenter om vem de tror ska få nobelpriset, vem de tycker ska få det och vem de inte tycker ska få det. Särskilt den sista frågan tycks locka till positionering. Det fräna svaret blir gärna: "Ja, i alla fall inte en reaktionär, heterosexuell gubbe som bara skriver om bröst". Typ. Ja, nej, det vore faktiskt bedrövligt om någon fick nobelpriset på grund av de kriterierna. Men på vilket sätt har det över huvud taget med litteratur att göra? 

Nå  - en gissning i sista minuten: Kan det bli Colm Tobiin?