Nobelpris i litteratur i morgon

Det är lika bra att erkänna det: jag kommer att vara en av de som med spänd förväntan inväntar avslöjandet av årets nobelpris i litteratur i morgon. Det avslöjar mig förstås som en mindre cool författare; att bry sig om nobelpriset är förstås inget för den hardcore intellektuelle. Men nobelpriset har, i alla fall för mig, varit ett sätt att upptäcka författarskap som jag dittills inte känt till, eller läst, te.x. Imre Kertész och Herta Müller. Svetlana Aleksijevitj och Ngũgĩ wa Thiong'o är förstås bra förhandstips. Läste Bön för Tjernobyl för några år sedan och blev tagen, både av skildringen och greppet. Murakami tror jag inte ett dugg på. Förra året var ett populärt val, så kanske finns det anledning att hoppas på ett mindre bekant namn i år. Inte mig emot. 

 

Uppdatering den 9 oktober: Precis så här ilsken på nobelpriset ska man förstås egentligen vara, som Eskil Fagerström. Men nu ska jag bänka mig framför teven och se om jag blir överraskad. Och väl vara tacksam över att jag slipper vara grinig och slava på en kulturredaktion och tvingas snabbpumpa nio sidor text om vem det nu än blir.