1 timme

Vad som är möjligt att hinna med under den timme ett barn sover på en förmiddag: skriva ett halvt kapitel i ett barnboksprojekt som masar sig fram över sidorna. Förra veckan hade jag första samtalet med förläggaren om romanprojektet, och på fredag ska jag på allvar börja styra upp manuset. Igen. Vad som också är möjligt på 1 timme är att ha 2 möten på bokmässan, och se det som sitt årsbesök där. Det ena ledde fram till att jag får lite hjälp av kollegan Valle Wigers med researchen inför den nya romanen. Det andra att jag hann träffa "min" översättare, som berättade om ett möte han haft med ett tyskt förlag som visar intresse för Ta skada; hoppas på att de ska nappa – både på romanen och översättaren. Ett utdrag av Ta skada kommer i den österrikiska tidskriften Wespennest i november, vilket jag ser fram emot. En motsvarighet till Ord&Bild om man så vill. Och för den delen är till slut mina efterträdare på plats på tidskriften, Ann Ighe och Patricia Lorenzoni. Det ska bli intressant att se i vilken riktning de tar den. Ibland drömmer jag om att ha hand om en renodlad litteraturtidskrift igen; någon variant av den anspråkslösa jmm som vi gjorde ett tag. Mats Kolmisoppi, Øystein Mentzoni och undertecknad. Nu är det dags att väcka barnet.